Företag förlorar stora värden när produkter angrips av korrosion. Ifrån början så påverkar ett rostangrepp utseendet på produkten men med tiden så försvagas hållfastheten och prestandan. Vid stora och långvariga rostangrepp så slutar det i haveri. En stålskruv rostar om den inte har skyddats när den relativa luftfuktigheten överstiger 60 %. En tunn fuktfilm bildas på en obehandlad stålskruv och denna fungerar som en elektrolyt. För att rost ska bildas så behövs syre och fukt. Rost är poröst och fukten hålls kvar, vilket gör att angreppet fortsätter så länge som det finns material kvar. Föroreningar och salter gör att angreppet går snabbare.

Zink är den mest använda beläggningen för korrosionsskydd av stål och järn. Förzinkning kan göras med ren zink eller zinklegeringar så som zinkjärn och zinknickel. Zink är mindre ädelt jämfört med stål och passar därför utmärkt som skydd, eftersom zink korroderar cirka 10 gånger långsammare än stål under normala förhållanden.

Allergiska reaktioner

Allergiska reaktioner kan uppstå hos människor som kommer i kontakt med saker som har ytbehandlats med zink. Ofta så är de allergiska reaktionerna en följd av kromateringen som används efter att sakerna har behandlats med zink. Kromatering används för att förstärka rostskyddet och för att skapa en snygg yta. En gulkromad metall har ett bättre rostskydd, men en gulkromad produkt är sämre när det gäller allergiska reaktioner jämfört en blåkromad produkt.

Zinknickel ger en förbättring av korrosionsskyddet och det skyddande skiktet är mycket värmebeständigt, tål upp till 300 °C. Kontaktallergi var vanligt när tidigare när zinknickelbeläggningar användes. Numera så kan en stabil legering produceras där nickel inte lakas ut.

Miljöaspekter

Förzinkning sker idag med hänsyn till dels människor och miljön. Idag så är det vanligt att giftfri zink-bad används när man utför förzinkning istället för giftiga cyanider. Strängare miljölagar har gjort att användandet av de mycket giftiga cyanidzinkbaden nästan helt har försvunnit från marknaden.